StinaStone

I dag var jag på konsultation och behandling på elevkliniken vid "Stockholm College of Osteopathic Medicine". När jag var på CFN i lördags pratade jag med flera som har åkt på diverse problem och skador och som gått på behandlingar där (tydligen är det många som är skadade på Nordic nu...). En av eleverna där och som går sista året är Ali som själv tränar CrossFit och även håller i lite klasser på Nordic. Så på rekommendation pratade jag med honom i lördags och fick en tid redan idag!

Efter det besöket känner jag mig ännu mer nöjd med beslutet att skjuta fram min höftartroskopi. Är nämligen mycket som inte står rätt till kring mitt höftparti (vilket även tidigare konstaterats i och förs sig) och som en operation inte skulle kunnat lösa! Ali påbörjade en behandling och jag ska tillbaka dit några gånger till den här månaden för att de ska kunna få ordning på mig! Dagens behandling var ganska lik den jag tidigare fått hos kiropraktorn men allt kändes mycket mer genomtänkt och jag ser fram emot vad kommande besök kan åstadkomma.

------------------------

Kanske lämpligt att även dra lite anledningar till varför jag tänkt om avseende operationen...

I måndags förra veckan var jag på inskrivning på Artro. Fick en genomgång av en sjukgymnast på hur en generell höftartroskopi går till och vad man kan ha för förväntningar efteråt. Tyvärr gick han inte alls igenom den operation jag var inplanerad för och fick dessutom dela mitt besök med en annan tjej som skulle göra en helt annan form av höftartroskopi (kapa höftböjaren på något sätt då den var för stram)! Dåligt att man inte får ett personligt möte med ordentlig genomgång av just sin operation. Är ju ändå ett ganska rejält ingrepp man gör...

Han betonade att man inte kan förvänta sig en "quick fix" med en operation och gick igenom risker och vad man kan ha för förväntningar. Blev ganska uppskrämd av det han sa och såg till att få prata med dr Valentin, som skulle operera mig. Det sjukgymnasten hade gått igenom var mer "worst case" fall om man behövde in och slipa i själva leden (cam/pinch impingement) vilket läkarna dock redan konstaterat att jag inte skulle behöva. 

Valentin sa att det som var planerat var i princip "bara" att gå in i höften och kolla om man hittade något. Hittade man förkalkningarna skulle han ta bort dem men tydligen är de ofta inkapslade på något sätt och då kan de bara låta dem vara. Sannolikheten att de skulle hitta något annat i höftleden som skulle ge upphov till mina problem var minimal. Och helt plötsligt fick han det att låta som världens enklaste ingrepp!

Jag nämnde att jag stundtals känt mig bättre än på ett tag och då betonade han att en operation verkligen ska vara en sista utväg och att det är bättre att skjuta på operationen om det finns en tendens till att problemet kan lösas på annat sätt. Min sjukgymnast på Fysiocenter nämnde även senare samma dag att bara det att man går in i höftleden, oavsett om man gör en åtgärd eller dylikt, ger ökad risk för höftartros när man blir äldre. Mindre roligt...

Det här fick mig att börja tänka om. Jag hade nog inte tänkt igenom det så noga egentligen utan mest varit ute efter en "quick fix" så att jag kan köra CrossFit igen, utan att tänka igenom vad det kan ge för problem i framtiden. Med tanke på hur bra alla röntgenbilder ser ut är jag inte heller så säker på att jag verkligen kommer bli bra av en operation, vilket också Valentin sagt.

En annan tänkvärd sak som sjukgymnasten sa var att om man inte är helt 100 på att göra operationen och man får någon form av komplikation eller att det blir värre riskerar man att bli väldigt bitter. No shit! Och jag känner mig själv och vet att jag skulle ha extrem ångest om något sådant inträffar.

Så jag beslutade att skjuta fram operationen och ge det 1-2 månader till med rehab och styrketräning. En operation som går fel och gör det värre kan man inte göra något åt så att ge det ytterligare lite tid innan jag lägger mig under kniven (om det blir så) känns som ett sunt beslut! :)