Fit as f**k
I helgen var det tävlingen Fit as F**k i Danmark. Gick jättebra för samtliga svenskar från Nordic! Ellinor vann och Louise kom trea i damklassen. Lagtävlingen vanns dessutom av Team Reebok med Jenny, Christan och Andreas. Grymt jobbat av alla!
Jag glädjs för dem men det känns minst sagt bittert att inte kunna vara med och tävla längre... Förra året var jag med på Fit as F**k vilket också var min första tävling. Tränade den våren med CrossFit Kalmar och var lite folk därifrån som skulle dit och tyckte jag skulle vara med så jag anmälde mig. Dock i tron om att det var i lag och att det bara skulle vara en "lektävling". Kan minst sagt säga att det var raka motsatsen!
Första WOD:en innehöll massa moment jag inte behärskade på den tiden, bland annat HSPU, pistols, flera muscle-upa på kort tid. I andra WOD:en sen skulle man bland annat snatcha upp en 24 kg kettlebell på höger och vänster arm ett antal gånger per varv. Lyckades för första gången få till en snatch med den vikten på höger arm någon vecka innan tävlingen och på vänster arm satt den inte förrän några minuter innan WOD:en skulle starta. :)
Sen var den tävlingen slut för min del tack vare mitt kassa resultat i WOD 1. Var jättekul att vara med ändå och kunde sedan följa bland annat Annie Thorisdottir, Samantha Briggs och Jennys framfart under resten av dagen. Riktigt bra underhållning!
Enarms snatch med 24 kg kettlebell under WOD 2.
Inför ett delmoment i WOD 1, ett av få moment jag klarade av nämligen 30 obrutna DU. :)
Efter den tävlingen gick det bara framåt. Med större motivation än någonsin började jag klara av den ena övningen efter den andra och att köra Rx på passen var inte längre en omöjlighet. Deltog under hösten i SM med en 4:e plats som resultat och månaderna efteråt flöt träningen på bra och kände att jag blev både starkare och uthålligare. I januari beslöt jag mig för att ta tag i mina olympiska lyft (tekniken kändes urusel) och tog därför några PT-timmar med Rickard för att försöka få ordning på dem. Med bra teknik var förhoppningen att jag skulle kunna lyfta betydligt tyngre än jag gjorde då och Rickard satte upp målet 50 kg i snatch och 70 kg i clean and jerk senast sista mars. Och det kändes faktiskt inte helt omöjligt när han sa det.
Men så kommer februari månad och min höft börjar krångla. Och sedan dess har det bara gått utför. Har visserligen nått mål som att klara av en strikt muscle-up och bar muscle-up men det är bara kul för stunden.
I februari tyckte jag det kändes som långt tid att inte kunna träna på som jag ville under några veckor, nu får jag vara glad om jag ens kan köra fullt ut igen överhuvudtaget...
Vart hade jag inte kunnat vara idag om jag hållt mig skadefri?
Bittert men vad kan man göra mer än att försöka hålla motivationen uppe och försöka se till att inte styrkan avtar allt för mycket (uthålligheten är redan borta) tills det är dags att kämpa sig tillbaka till tävlingsnivå igen. För jag MÅSTE helt enkelt blir bra igen, finns inget alternativ!
Jag glädjs för dem men det känns minst sagt bittert att inte kunna vara med och tävla längre... Förra året var jag med på Fit as F**k vilket också var min första tävling. Tränade den våren med CrossFit Kalmar och var lite folk därifrån som skulle dit och tyckte jag skulle vara med så jag anmälde mig. Dock i tron om att det var i lag och att det bara skulle vara en "lektävling". Kan minst sagt säga att det var raka motsatsen!
Första WOD:en innehöll massa moment jag inte behärskade på den tiden, bland annat HSPU, pistols, flera muscle-upa på kort tid. I andra WOD:en sen skulle man bland annat snatcha upp en 24 kg kettlebell på höger och vänster arm ett antal gånger per varv. Lyckades för första gången få till en snatch med den vikten på höger arm någon vecka innan tävlingen och på vänster arm satt den inte förrän några minuter innan WOD:en skulle starta. :)
Sen var den tävlingen slut för min del tack vare mitt kassa resultat i WOD 1. Var jättekul att vara med ändå och kunde sedan följa bland annat Annie Thorisdottir, Samantha Briggs och Jennys framfart under resten av dagen. Riktigt bra underhållning!
Enarms snatch med 24 kg kettlebell under WOD 2.
Inför ett delmoment i WOD 1, ett av få moment jag klarade av nämligen 30 obrutna DU. :)
Efter den tävlingen gick det bara framåt. Med större motivation än någonsin började jag klara av den ena övningen efter den andra och att köra Rx på passen var inte längre en omöjlighet. Deltog under hösten i SM med en 4:e plats som resultat och månaderna efteråt flöt träningen på bra och kände att jag blev både starkare och uthålligare. I januari beslöt jag mig för att ta tag i mina olympiska lyft (tekniken kändes urusel) och tog därför några PT-timmar med Rickard för att försöka få ordning på dem. Med bra teknik var förhoppningen att jag skulle kunna lyfta betydligt tyngre än jag gjorde då och Rickard satte upp målet 50 kg i snatch och 70 kg i clean and jerk senast sista mars. Och det kändes faktiskt inte helt omöjligt när han sa det.
Men så kommer februari månad och min höft börjar krångla. Och sedan dess har det bara gått utför. Har visserligen nått mål som att klara av en strikt muscle-up och bar muscle-up men det är bara kul för stunden.
I februari tyckte jag det kändes som långt tid att inte kunna träna på som jag ville under några veckor, nu får jag vara glad om jag ens kan köra fullt ut igen överhuvudtaget...
Vart hade jag inte kunnat vara idag om jag hållt mig skadefri?
Bittert men vad kan man göra mer än att försöka hålla motivationen uppe och försöka se till att inte styrkan avtar allt för mycket (uthålligheten är redan borta) tills det är dags att kämpa sig tillbaka till tävlingsnivå igen. För jag MÅSTE helt enkelt blir bra igen, finns inget alternativ!
Kommentarer
Trackback
